50 år sen vi träffades...

... det har idag gått ofattbara 50 år sedan maken o jag träffades!
Det var på en s k dansrotunda i Lund, "Grönan" i folkmun. Ett
dansställe som väninnan o jag gillade, även om vi då bodde i Malmö o måste åka tåg till Lund. Denna kväll skulle ju favoriterna "Willéns orkester" spela dansmusiken!

Boendet hade närhet till skolan, fina grönområde o var väldigt trivsamt.
Faktiskt Malmös första höghusområde. Omr hade allt från 4-9 vån hus. Väninnans familj liksom vår bodde i ett 7 vån hus. Föräldrarna var lyckliga över sina nybyggda 3-rums lägenheter o väninnan o jag hade just börjat 1:a klass. Mina föräldrar försörjde fam som "spårvägstjänsteman resp hotellhusfru" hennes som "lokförare resp försäljerska". Vår familj utökades med ytterligare två barn, hennes med ytterligare fyra.

Nåväl just 19/5 1962 bestämde väninnan o jag oss för att lösa "enkel tågbiljett" till Grönan i Lund. Det skulle säkert ordna sig med skjuts tillbaka till Malmö på något sätt, man vågade tänka så på den tiden! Man hade ju sina favos vi ville bli uppbjudna av, var dom inte lediga satt vi kvar vid bordet med läsken o gjorde oss små som möss. Väninnan blev uppbjuden, jag fick en handväska i sidan o dom struttade iväg ut på dansgolvet.

-Samtidigt ser jag, en för mig helt okänd man i ögonvrån som artigt
böjde på huvudet o frågarde om jag vill dansa?
-Åh, han böjde på nacken! Lite ovanligt och gulligt, tyckte jag.
Dessutom propert kostymklädd, vit skjorta, slips o välputsade skor var inte fel.
-Snabb som en vessla tackade jag JA! Men förbannade för mig själv
över handväskorna, dom fick följa med upp på dansgolvet. Han dansade underbart skönt, rörde sig mjukt, stabilt o tryggt över golvet, jag föll pladask för hela hans väsen.
-Damernas (30 min tror jag vi hade på oss) sökte jag över hela lokalen
efter honom. Fann honom bakom en stor pelare, frågan var given o svaret blev jatack. Verkade som han gillade att bli uppbjuden.
-Sista dansen (egentligen tre) ville man ju bli tillfrågad om. Alla
stammisarna låg nu i pereferitankarna, denna kväll.
-Jo, där kom han ju på väg mot mitt håll o det var bara andra sista
dansen... vad betydde det då? Blir det ingen "riktig sista dans?" Icke vågade man ju fråga, bättre att tiga o vara nöjd så långt ...
-Han bjöd upp mig o vi dansade alla sistadanserna, ända till orkestern
slutade spela. Fick under tiden erbjudande om skjuts hem, en kompis till honom skulle köra till Malmö. Vi åkte i baksätet på en "Volvo PV Sport skifferblå" sprillans ny, väldigt snygg, nybilsdoft!

-Låångt senare då vänskapen fördjupats, fick jag veta att det var hans bil.
En present från sin mormor Althea, då han muckat från F5 Ljunbyhed i
februari.
Hm, han ville inte jag skulle "välja honom för bilens skull", vilket härmed är bevisat!

Kommentarer

  1. Lena och Jan !

    Vi ber att få gratulera till er "50-årsdag" !!!
    Vår "dag" kommer så småningom och den ber vi att få återkomma till när det är dags, men redan nu kan vi avslöja att vår är mycket lik er...
    Soliga hälsningar från
    Bosse och Gerd i Södertälje
    PS. Vi sände en kommentar till ert föregående inlägg för ett par timmar sedan - tacksamma för svar när tid medges.
    PS. Vi skickade en kommentar till ert föregående inlägg för ett par timmar sedan - tacksam för svar när ni har lite tid över !

    SvaraRadera
  2. Hej igen !
    Vi glömde ju att berätta om vår bil för många år sedan - er var ju en PV Sport - vår var också en Volvo, en röd 142 S !!!
    PS. Skrev in vår andra e-mail adress nyss - därför blev det "fel" avsändare, så här kommer den rätta !
    Mvh
    Bosse och Gerd i Södertälje

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Volvoiter" har vi varit ända sen dess...nåja husbilen tog oss till fjärran övervintringsmål o då sålde vi vår Volvo S60 som stod obrukad varje vinter o det blev en liten Smart istället ;-)

      Radera
  3. Grattis! Vilken härlig berättelse du delade med dig av! Lycka till med de kommande 50 åren!!

    SvaraRadera
  4. Grattis till er. Vad roligt att banden håller och håller så länge. Lycka till, när ni nu går in i andra halvleken.

    SvaraRadera
  5. Vilka härliga minnen. Jag kommer också i detalj ihåg när jag såg Anders första gången, i år blir det 45 år sedan. Många kramar till er båda från oss!

    SvaraRadera
  6. Grattis!

    Roligt att läsa berättelsen!

    Vi firade 46 år den 15 maj!

    Ha det fortsatt bra!

    SvaraRadera
  7. Så härlig berättelse och så underbart när kärleken håller i så många år! Vi har många år kvar för att uppnå 50-år... vårt liv tillsammans har "bara" varat i 39 år än...
    Ha det gott även i fortsättningen!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Fantastisk bergsby...