Sagan om ringen...

Lite Adventsläsning
Det var en gång en kvinna som reste till Californien, gjorde en rundresa i olika selstater med bil till bl a Arizona. Där checkade hon och kärestan in på hotell i  Scottsdale. En historiskt känd järnvägsort.
Urbefolkningens Indiankonst var vacker o påtaglig. Även den vilda västern nogstalgin av gamla fina trähus, spännande barer, matställen o butiker tog oss med storm. Det var lyckan med gratis P-platser i hela staden!
Vi hörde gitarr o sång från en liten mysig bar o där slank vi in för att äta o lyssna på den sköna gitarrsångare. Betagna av måltid o musik fick oss att köpa med oss en av gitarristens CD skivor.
(en tid efter hemkomst visade det sig att CD skivan var oinspelad! Mejlade på chans  till baren o glömde sen bort sveket. Efter 1 mån kom en ny CD med den fina gitarrmusiken på, så allt väl!)

CD skivan spelas då vi söker lugnet och minnet av Arizona. Det gjorde vi igår efter hemkomsten från Hallands sjukhus o makens lyckade höft op.
MEN också pga av en annan orsak!

Denna kvinna som i Scottsdale lät en Indian bördig juvelerare tillverka en fantastisk, personlig silverring, med bl a turkos-natursten flisor i strimmor, efter Indianens föreslagna skiss och kostnadsförslag, köpte förslaget och ringen har jag med stor glädje burits sen dess de flesta dagar. Även i Torsd morse vid ankomst till Hallands sjukhus!

Torsdags kväll, kvinnan besökte sjukhuset igen, upptäcker att hennes favoritring måste ha förlagts någonstans, åh ve!
Förtvivlad vände hon sig till Capio Receptionen, såklart var ingen ring inlämnad där!

Kvinnan återkom till sjukhuset på Fredagen, frågade igen efter ringförlusten i Capio-Receptionen (nu med ny personal). Nix ingen ring inlämnad då heller!

Kvinnan föreslogs fråga i Psykiatriska-Receptionen (ett par meter bort). Hon tänkte ge upp, men följde rådet, fick en personkö före sig, suck!

Kvinnan fick då tid till eftertanke; toabesök gjordes intill Psyk-Receptionen på Torsd. morgonen. Avslutades med desinficering, med ringen placerad på vaskkanten!

Köandet var över, en glaslucka öppnades o kvinnan kunde framföra sitt ärende.
Receptionisten vände på klacken o sträckte sig över en pappershög. Kvinnan hann tänka, nu blir det inskrivning o tog ett halvsteg av uppgivenhet tillbaka. Receptionisten sträcker nu fram handen genom luckan med kvinnans högt önskade ring i sin hand o frågar; kan det vara den här?

Sagor brukar ej vara sanna men denna Adventssaga är!Bilder min personliga Indian ring.

Kommentarer

  1. Vilken vacker ring med en härlig historia - stort affektionsvärde på den!
    Vilken tur att du fick tillbaks den - jag bara älskar happy endings :-)

    Ha en härlig första advent med ljuv gitarrmusik!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ama de casa; håller med ringen är för mig ovärderlig! Gittaristen på bar "Rusty spur" (vill jag minnas) har apelat för oss idag. Happy endings ska det vara ja :-) Adventsmys på er också.

      Radera
  2. Rätt kommentar på fel plats...
    Vi missade ditt förra inlägg Lena, så vi glädjer oss i efterskott att allt är OK med Jan efter operationen !!!
    Kramar från oss

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bosse och Gerd; Tack Jan mår prima, tog sin 1:a utomhus promenad i f m runt kvarteret, vi har nog inte fattat själva än. I jmf med förra höftop. för 4 år sedan är det här nåt helt annat. Op. tekniken har tagit ett stort kliv till det bättre!

      Radera
  3. Det blev en fin skildring och ett lyckligt slut.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jaa, nästan ofattbart, underbart att det finns ärliga människor än! Advents frid!

      Radera
  4. Vilken härlig berättelse och skönt att höra att operationen gick bra. Många kramar från oss!

    SvaraRadera
  5. Ander och Birgitta; Tack, många kramar på er från oss!

    SvaraRadera
  6. Men så skönt att allt gick bra o vilket fint slut. Kram

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Vinterboet 2017...

Månadens ställplats i Tyskland...